40
put a bullet in my heart, it's easier.
and I probably won't feel it as much as when you just playing around.
sick and tired of this.
I'm not better than anyone, but sometimes I just feel miserable
because people around don't always know me.
(even if they say they do).
just an illusion of everything that passes me.
just an illusion feeling this way.
save me, help me, give me painkillers.
and I probably won't feel it as much as when you just playing around.
sick and tired of this.
I'm not better than anyone, but sometimes I just feel miserable
because people around don't always know me.
(even if they say they do).
just an illusion of everything that passes me.
just an illusion feeling this way.
save me, help me, give me painkillers.
39
det är som att se alltid suddas ut framför ögonen
medan nya bilder skapas
rädsla, panik och kärlek.
ge mig lust att andas,
visa vägen för grönt gräs
jag hittar inte dit
tomma gator i höstens tecken
löv virvlandes runt den stora gamla ek
som jag en gång klättrade i som barn
vi blir aldrig oss själva efter allt som varit
snarare en ny version av det gamla
medan nya bilder skapas
rädsla, panik och kärlek.
ge mig lust att andas,
visa vägen för grönt gräs
jag hittar inte dit
tomma gator i höstens tecken
löv virvlandes runt den stora gamla ek
som jag en gång klättrade i som barn
vi blir aldrig oss själva efter allt som varit
snarare en ny version av det gamla
38
jag önskar att frosten var mindre tung
och att törsten mindre jobbig
dimman ligger tätare runt husknutarna
ur allting
spricker lövrike med färg
sprindelnät med droppar från fukten igår
jag önskar att frosten var mindre tung
och att törsten mindre jobbig
dimman ligger tätare runt husknutarna
ur allting
spricker lövrike med färg
sprindelnät med droppar från fukten igår
jag önskar att frosten var mindre tung
37
kalla nålar
kallt tyg
kalla nätter
kall kärlek
som att det inte ens finns där längre
kallt tyg
kalla nätter
kall kärlek
som att det inte ens finns där längre
36
och alla sagor har egentligen inga lyckliga slut
det är drömmar,
en dröm om hopp
för vi vet, att i verklighet
blir vi aldrig prinsessor
och egentligen
vill man sova tusen år för att bli kysst av sin prins?
vill man bli förudmjukad för att bli älskad?
det är drömmar,
en dröm om hopp
för vi vet, att i verklighet
blir vi aldrig prinsessor
och egentligen
vill man sova tusen år för att bli kysst av sin prins?
vill man bli förudmjukad för att bli älskad?
35
mest av allt önskar jag att jag kunde släppa taget
å jag har fått så många chanser att gå vidare
men det liksom blir inte riktigt så
det är svårt att glömma
andas och bara gå
var sak tar sin tid,
men det gör mest bara ont
orden liksom bara rasar omkring i huvudet
men i papper saknas allting
bara tomt blankt och utan något bläck
eller täckt av blyerts existerar där
det är lika blankt som insidan av hennes hjärta
när orden slog mig i ansiktet
å jag har fått så många chanser att gå vidare
men det liksom blir inte riktigt så
det är svårt att glömma
andas och bara gå
var sak tar sin tid,
men det gör mest bara ont
orden liksom bara rasar omkring i huvudet
men i papper saknas allting
bara tomt blankt och utan något bläck
eller täckt av blyerts existerar där
det är lika blankt som insidan av hennes hjärta
när orden slog mig i ansiktet
34
säg inte att du finns där, när du inte alls kan stå för orden
säg inte att du klarar av, när du viker av när sanningen tar form
säg inte att du älskar mig, när du inte vet innebörden av orden
och nej, ta det inte personligt. det handlar inte om dig
33
tomheten i glasen fyller just nu
ingen vidare funktion
rädslan för att ett lik ska
äta upp mig i källartrappan försvinner
sakta bort
precis som du
det är tomt på insidan av kartongen
i ditt fall
ditt alldeles egna hjärta
du anar inte hur mycket blod
jag blöder för dig
för att finnas till
för att fortsätta hålla
mitt hjärta pumpande
för dig
ingen vidare funktion
rädslan för att ett lik ska
äta upp mig i källartrappan försvinner
sakta bort
precis som du
det är tomt på insidan av kartongen
i ditt fall
ditt alldeles egna hjärta
du anar inte hur mycket blod
jag blöder för dig
för att finnas till
för att fortsätta hålla
mitt hjärta pumpande
för dig
32
och mina dagar saknar en färg utan kulör.
inte ens den gråaktiga smaken av något existerade
ungegfär som att du ständigt ser förbi mig
men jag hör dig ändå
ser dina steg
du är inte osynlig för mig
inte än
utan kulör dansar vägen vidare
lika svartvit och ensam som vita strecken
visar en väg till någonting
en värld? en dröm?
en befrielse?
inte ens den gråaktiga smaken av något existerade
ungegfär som att du ständigt ser förbi mig
men jag hör dig ändå
ser dina steg
du är inte osynlig för mig
inte än
utan kulör dansar vägen vidare
lika svartvit och ensam som vita strecken
visar en väg till någonting
en värld? en dröm?
en befrielse?
31
frågor som aldrig ställs
svaren tror vi oss redan veta
(det gäller oss alla)
obesvarade frågor irrar
som löven om hösten
vårvindar i novemver
med doft av sommarregn
tankar som inte bör tänkas
existerar, gör hål
likt knivar som borrar i själar
ännu inte läkt
sår som blöder
skrik som aldrig tystnar
evigt tjutande i tankar om dig
du kallade det lycka
din lycka är lögn!
svaren tror vi oss redan veta
(det gäller oss alla)
obesvarade frågor irrar
som löven om hösten
vårvindar i novemver
med doft av sommarregn
tankar som inte bör tänkas
existerar, gör hål
likt knivar som borrar i själar
ännu inte läkt
sår som blöder
skrik som aldrig tystnar
evigt tjutande i tankar om dig
du kallade det lycka
din lycka är lögn!
30
dina drömmar finns inte längre här omkring
dina ord snuddar mig inte längre
liksom dina andetag som en gång vilade mot min axel
vid kramar som aldrig verkade ha betydelse
det finns inte där
ibland kan jag sakna dem andetagen
man kan väl höra på ett hjärta om det ljuger?
kanske nådde jag bara inte helt in, talade om att jag hade fel
dina drömmar kan inte längre ses av dig själv
lost och förstörd
någonstans så hittar jag dit
i något omedvetet sorgearbete.
du har alltid haft en plats
men kanske är det dags att släppa taget?
dina ord snuddar mig inte längre
liksom dina andetag som en gång vilade mot min axel
vid kramar som aldrig verkade ha betydelse
det finns inte där
ibland kan jag sakna dem andetagen
man kan väl höra på ett hjärta om det ljuger?
kanske nådde jag bara inte helt in, talade om att jag hade fel
dina drömmar kan inte längre ses av dig själv
lost och förstörd
någonstans så hittar jag dit
i något omedvetet sorgearbete.
du har alltid haft en plats
men kanske är det dags att släppa taget?
när?
när ska jag sluta analysera precis allting som du en gång sa?
varför är det just mitt fel? som du alla gånger sagt?
du är inte direkt felfri du heller
-
jag önskar att orden en dag bara ville sluta komma
bara sluta känna
för en dag eller två
varför är det just mitt fel? som du alla gånger sagt?
du är inte direkt felfri du heller
-
jag önskar att orden en dag bara ville sluta komma
bara sluta känna
för en dag eller två
jag hatar att jag lät dig ljuga
jag hatar att jag lät dig komma mig under huden
den första som riktigt var så fruktansvärt nära
jag vet inte om orden jag sa skrämde sig
och att du handlade därefter
för det var därefter det blev svårt att lita på dina ord
kanske för att jag lagt ut en sådan stor del av min själ
kanske för att jag lagt ut så stor del av mina innersta tankar
kanske för att jag trodde att du var den sista som skulle gå
jag har tassat på tå
gjort allting för att göra det bra
men det duger liksom inte
det funkade aldrig.
det var slut
och jag hatar att jag lät dig ljuga för mig
den första som riktigt var så fruktansvärt nära
jag vet inte om orden jag sa skrämde sig
och att du handlade därefter
för det var därefter det blev svårt att lita på dina ord
kanske för att jag lagt ut en sådan stor del av min själ
kanske för att jag lagt ut så stor del av mina innersta tankar
kanske för att jag trodde att du var den sista som skulle gå
jag har tassat på tå
gjort allting för att göra det bra
men det duger liksom inte
det funkade aldrig.
det var slut
och jag hatar att jag lät dig ljuga för mig
jag har aldrig begärt din uppmärksamhet
jag har aldrig begärt att dina öron ska lyssna till allt jag har att säga
jag önskar bara att du vågade helt enkelt.
att låta mig få vidröra
att låta mig få komma in
ditt hjärta tycks alltid vara stängt nu för tiden
jag vet inte om jag känner dig längre
(fast jag har brinnande saknad)
likt eld som inte kan släckas.
~
dina fingrar stryker mina läppar
för att få mig att vara tyst
händer längs ryggraden
låt mig få komma in
läppar letar sig fram
saknar ett mål
ändå fullt medveten vad viljan vill
~
jag bad aldrig om tillåtelse för tillträde
jag önskade bara väl
orsak att allting rasade samman
säger du, beror på mig.
men vi båda vet att du ljuger
för du hatar sanningen
jag önskar bara att du vågade helt enkelt.
att låta mig få vidröra
att låta mig få komma in
ditt hjärta tycks alltid vara stängt nu för tiden
jag vet inte om jag känner dig längre
(fast jag har brinnande saknad)
likt eld som inte kan släckas.
~
dina fingrar stryker mina läppar
för att få mig att vara tyst
händer längs ryggraden
låt mig få komma in
läppar letar sig fram
saknar ett mål
ändå fullt medveten vad viljan vill
~
jag bad aldrig om tillåtelse för tillträde
jag önskade bara väl
orsak att allting rasade samman
säger du, beror på mig.
men vi båda vet att du ljuger
för du hatar sanningen
words .
jag trodde för tusen orsaker att det aldrig kunde
bli sådär på insidan igen
men det liksom river
jag vet inte riktigt vart jag tar vägen
orden tar slut
känns som betong
likt cement som kväver
stora tunga stenar över bröstet
allt är bara så tungt
jag glömmer inte
kommer inte göra.
bli sådär på insidan igen
men det liksom river
jag vet inte riktigt vart jag tar vägen
orden tar slut
känns som betong
likt cement som kväver
stora tunga stenar över bröstet
allt är bara så tungt
jag glömmer inte
kommer inte göra.
oigenkännligt
du säger ord som en gång skulle betyda allt
bytte ut dem på vägen
insåg saker som kanske egentligen inte skulle vara sanning
men hur ska du veta, du frågar inte. du tar för givet
ord som en gång fick stocka sig i halsen
är inte längre där
mer likt betong
i mitt bröst
svider, skriker, slår
svettas, bränns, försvinner
allt du någonsin varit
en liten jävla stig
i en väldigt tät dimma
bytte ut dem på vägen
insåg saker som kanske egentligen inte skulle vara sanning
men hur ska du veta, du frågar inte. du tar för givet
ord som en gång fick stocka sig i halsen
är inte längre där
mer likt betong
i mitt bröst
svider, skriker, slår
svettas, bränns, försvinner
allt du någonsin varit
en liten jävla stig
i en väldigt tät dimma
dem finns precis överallt
ibland räcker inte orden till för att berätta
om sådana som du.
ibland är du inte värd orden som rinner ut.
ibland inte alls, så jag hatar att dem ändå
tillägnas dig i huvudet.
försvinn.
om sådana som du.
ibland är du inte värd orden som rinner ut.
ibland inte alls, så jag hatar att dem ändå
tillägnas dig i huvudet.
försvinn.
trött
jag står inte riktigt ut.
era nöjda leenden om att allting är bra
att allting är som det ska
men du hör bara av dig om det är jobbigt
vad hände med vänskap som var alltid?
oavsett om man var glad, ledsen eller arg?
vart tog hon vägen som kunde prata om allt?
vad hände med att inte bara behöva vid ETT behov?
jag trodde vänskap var i alla lägen
inte bara då
inte bara ett
era nöjda leenden om att allting är bra
att allting är som det ska
men du hör bara av dig om det är jobbigt
vad hände med vänskap som var alltid?
oavsett om man var glad, ledsen eller arg?
vart tog hon vägen som kunde prata om allt?
vad hände med att inte bara behöva vid ETT behov?
jag trodde vänskap var i alla lägen
inte bara då
inte bara ett
höst-rus-lycka! - ta mig dit .
om jag hade ord som jag låtit mig ta vid skulle orden nog inte riktigt kännas såhär
kvävande och lätta att dra isär
fast allting under ytan
precis där på insidan liksom skrapar sig fast och bryter inte helt ut.
likt en eld som aldrig riktigt tar fart.
det är löv som dansar, skriver poesi
och jag blir alldeles till mig och vet inte längre riktigt vem jag faktiskt är
kvävande och lätta att dra isär
fast allting under ytan
precis där på insidan liksom skrapar sig fast och bryter inte helt ut.
likt en eld som aldrig riktigt tar fart.
det är löv som dansar, skriver poesi
och jag blir alldeles till mig och vet inte längre riktigt vem jag faktiskt är
gråa dagars skäll att skynda på
jag är så fullkomligt trött på alla idioter som tror sig att leenden
är den lättaste vägen till lycka.
jag vet att dem har fel
är den lättaste vägen till lycka.
jag vet att dem har fel