poetrydreams

det finns dagar som denna
lika färglösa och gråa
som om ingentinget kom ifatt

jag önskar orden om allting aldrig gjort så ont
men jag kan inte ändra något
du redan bestämt utvägen för

jag kan inte förutse framtiden
förutom att med dig var allting så enkelt.

jag är en okänd avsändare som skriver brev till ingenting.

du liksom säger att man inte kan lita på någon
men vill ändå någonstans att jag ska kunna
känna ett slags förtroende.
och jag gjorde det.
den första som inte skrattar åt problem
'den första som verkar förstå
den första som faktiskt verkar ta det jag säger på allvar.

jag har tvekat, ifrågasatt.
men ändå i slutändan kommit fram till att jag
har byggt upp ett tryggt förtroende för dig.

men allting brast den där dagen
för två veckor sen,
du rev slet
och jag har ont i hjärtat.
du tog sönder förtroendet
och jag vet inte länge.

du blev precis som alla dem andra

ibland vill jag låta mig snurras.
sådär som man gjorde som barn
rakt upp och ner
ingenstans men ändå där
och bara snurra
varv efter varv
låta kroppen bestämma hastighet,
sådär som man gör

sen bara ramla i en hög
skrattandes
och lycklig

barsnliga rus
jag saknar er.

därför att vissa dagar känns bara allting lite gråare än vanligt
och just för att leta regn i solsken inte alltid blir som man vill
"men vi balanserar på tå bredvid varandra, för rädda att ramla och slå oss"

 ibland vill man liksom bara slippa den där pressen från allting runtomkring.
leva ett eget liv, andas som vem som helst

du gör ont.
du saknas.
men du är tyst
tassar kanske på tå.
likt spöken i min närhet.


jag hatar att jag fortfarande älskar dig.

jag vet inte längre alls någonting.
jag vet bara att jag vill skriva, berätta om allting. allt som gick fel allt som var bra
och framför allt vad saker betytt. men det går liksom inte
orden fastnar på tungan, kommer inte ut.
det är liksom för tjockt i halsen för att forma ett skrik
(för det vill jag också göra, skrika ut allt ont)

men jag har ingen luft, det går inte andas
såhär
det funkar inte
vad är fel,
vad är rätt?


och nej, det här blev inte alls som jag tänkte mig från början.

find myself today
staring at the wall
just trying to find some answers
but I can't see anything
more than what's already there

somdeays I wish I was more than this
I wish I could say those words
and maybe I could made you
believe
I don't know.


it's hurting a bit inside
on the right side of my chest
I don't know what it is
and most of all
I don't know where to go
I'm afraid.


please.

I find myself today
staring at the wall
trying to find those answers
but somwhere I've lost it all
how about everything?
I can't recognise myself
feelings unknown.
tears unkown.
fallin down?
maybe, I just don't know anymore.

jag kan inte fortsätta såhär,
gå runt i ingenstans, tänka på allt.
minnerna finns dock tyvärr överallt

dem ber mig släppa taget,
gå vidare.
men jag vill inte,
tror jag


det gör så ont.
men jag kan inte fortsätta såhär.
förstår du inte det?

point at me. pick me. love me.

-

suddenly dreams are just dreams, they will never become truth.
it hurts, it burns, but still there is nothing I can do about it..

sometimes I wish you could see it all by your self.
but somehow you do anything to keep your eyes closed.

I wish you would see me.

-


det gör fortfarande alldeles för ont. och jag får ingen ordning på mitt kaos.
det känns hela tiden, jag vill falla i gråt.
glömma, förlåta. bara vara.
andas, bli älskad, få vara någon.
men jag vet inte vart du befinner dig.
kanske är du, en illusion.

jag tappar ord
jag tappar fäste


jagvillbaravaradärduär


dem säger att orden kan såra
dem säger att det gör ont när rakblad skär
men det finns nog ingenting som gör lika ont som
när du bara ser förbi mig
utan ord
utan blick

du liksom går bara förbi
raserar mina murar
jag försöker bygga för att inte
gå under totalt
varjegångjagserdigle


du liksom är allt det där jag så många gånger drömt om.

.. we danced the night away. the tears, the pain. we danced it all away ..

-


du vet att jag aldrig varit speciellt bra på rätt ord vid rätt tillfälle
du vet att jag aldrig riktigt lärt mig att vara till hundra procent
men du vet också,
att jag gjort precis allt för att rädda oss
vi
ja,
du vet.
 
allt för att hålla huvudet över ytan.
allt för att hjärtat ska fortsätta slå
när allting är svårt

så vet du alltid vart jag har stått.
eller,
jag hoppas att du visste

jag borde inte hata dig
jag borde definitivt inte älska dig
du har gjort mig så jävla illa

precis som dem.

du är inte ensam
du är allesamman
och jag skiter blanka fan i
om du tar åt dig

för det är uppenbarligen inte dig det handlar om


och jag önskar att jag hade den där viljan
den där känslan
den där förmågan


att bara skrika rakt ut allt jävla hat.

folk frågar vad som hände,
liksom, varför?

hur ska jag veta? dina ord försvann med tiden
minnen raderas inte

ord glöms inte bort
tid av skratt släpper inte taget

-

vem ska man lita på,
när slaget hela tiden tillhör någon annan?

det går inte att lita på någon
fören man vet
vart man står

och många av dem visste inte vart.

det var något i dina ord som fick mig att liksom stanna upp
lyssna till,
efter någon slags känsla som tog sig loss
kämpade för att slå sig ut

du tog, du gav och du förstod.

men du förstod nog aldrig
hur hårt du stampade på
mitt hjärta
spottade och slet det i bitar

du tog, du gav och du förstod

dina ord rörde mig till tårar
du bad
du log
du sa lycka
om oss


och sen så bara gick du

friendship never ends,
but someday that other person will go
and you can't stop it.
does it hurt?
yes, like hell.

-


du säger att du saknar ord
ord som du sedan skriver
ord som svider, gör ont
och vrider om
likt en kniv på jakt efter
nytt blod.
vem är nästa offer?


-

..that they never could forget..

-

det finns drömmar som alla bär på
en tystnad som sakta håller oss nere
men ändå på samma nivår
tillräckligt för att vandra i verklighet
eller ?

ord som suddas, raderas
skrivs igen
har aldrig samma innebörd som dem innan
och jag glömmer
varför som jag bryr
mig
om blickarna du ger
som säger något helt annat
om vad du annars sagt.
(när du inte ser mig)

jag önskar jag visste bättre

jag försöker att inte tänka
på ord du sagt, ord du idag säger
sättet du beter dig
försöker ignorera
sluta känna
sluta gråta

men det gör nästan för ont ändå

ögonblick av leende ögon
tecken på lycka
ett spel?

ren falskhet.
leva på lögn
försök att tro på,
svårigheter att redan lita
på andra
och du ljög,
värre än dem allesamman
och ändå så
kan jag inte
sluta
att
älska
dig

..and I'll follow your steps ...


det bor en saknad i mig, en stor evig saknad.
sådan saknad som ofta saknar ord.
en beröring utan smekning.
en vind utan viskande
känsla.

ja, en saknad.
den saknar ord, ibland fler
rotar sig fast, tigger och ber
men det tar aldrig slut.
den river, sliter
tröttar ur, bedrar
och lämnar dig aldrig.

ja, en saknad.

den bor i mig, har ännu inte lämnat mig.
och den har bott i mig
så länge jag levt.
och det slutar aldrig göra ont