52

jag vill berätta om hur hon tappade rättigheterna att veta om saker
som hon så gärna fick veta detaljer om
hur förtroendet sjönk
inte kom tillbaka
tårar som rann
och ändå så förstod hon ingenting

hon vill dra streck över en sanning
inte erkänt för sig själv
sanningen som blev en del av henne
som hon har svårt att förstå sig på
glömt är glömt
ingenting har därför hänt

det är som att prata i monolog
att inte se eller förstå
känslor tar så mycket plats
att allting annat blir så fel
jag är förvirrad och rädd
inte redo att göra om misstag igen och igen
glömma förlåta
livets största gåta

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback