poetrydreams

tomheten i glasen fyller just nu
ingen vidare funktion
rädslan för att ett lik ska
äta upp mig i källartrappan försvinner
sakta bort
precis som du

det är tomt på insidan av kartongen
i ditt fall
ditt alldeles egna hjärta

du anar inte hur mycket blod
jag blöder för dig
för att finnas till
för att fortsätta hålla
mitt hjärta pumpande
för dig