32

och mina dagar saknar en färg utan kulör.
inte ens den gråaktiga smaken av något existerade

ungegfär som att du ständigt ser förbi mig
men jag hör dig ändå
ser dina steg
du är inte osynlig för mig
inte än

utan kulör dansar vägen vidare
lika svartvit och ensam som vita strecken
visar en väg till någonting
en värld? en dröm?
en befrielse?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback