poetrydreams

det talas om ord som ska hålla fast i allt man tror på
det skrivs ord, ett sätt att beröra
nå in
extas

lätt beröring, längs dess kind
fingrar längs dess kyliga ryggrad
fingrar som vet allt
men ändå så fruktansvärt lite

älska
hata
slåss

ibland har man inte mycket kvar

allt ska vara alltid
inget ska vara ingenting

och mitt i allt lovar du ord om att aldrig gå
att aldrig tveka
att aldrig svika
men likt förbannat blir jag blind, går på
och sen står jag där.

tomhänt.