trött

jag står inte riktigt ut.
era nöjda leenden om att allting är bra
att allting är som det ska

men du hör bara av dig om det är jobbigt

vad hände med vänskap som var alltid?
oavsett om man var glad, ledsen eller arg?
vart tog hon vägen som kunde prata om allt?

vad hände med att inte bara behöva vid ETT behov?

jag trodde vänskap var i alla lägen
inte bara då
inte bara ett

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback