poetrydreams

ibland vill jag låta mig snurras.
sådär som man gjorde som barn
rakt upp och ner
ingenstans men ändå där
och bara snurra
varv efter varv
låta kroppen bestämma hastighet,
sådär som man gör

sen bara ramla i en hög
skrattandes
och lycklig

barsnliga rus
jag saknar er.