34

säg inte att du finns där, när du inte alls kan stå för orden

säg inte att du klarar av, när du viker av när sanningen tar form

säg inte att du älskar mig, när du inte vet innebörden av orden

och nej, ta det inte personligt. det handlar inte om dig


33

tomheten i glasen fyller just nu
ingen vidare funktion
rädslan för att ett lik ska
äta upp mig i källartrappan försvinner
sakta bort
precis som du

det är tomt på insidan av kartongen
i ditt fall
ditt alldeles egna hjärta

du anar inte hur mycket blod
jag blöder för dig
för att finnas till
för att fortsätta hålla
mitt hjärta pumpande
för dig

32

och mina dagar saknar en färg utan kulör.
inte ens den gråaktiga smaken av något existerade

ungegfär som att du ständigt ser förbi mig
men jag hör dig ändå
ser dina steg
du är inte osynlig för mig
inte än

utan kulör dansar vägen vidare
lika svartvit och ensam som vita strecken
visar en väg till någonting
en värld? en dröm?
en befrielse?