35

mest av allt önskar jag att jag kunde släppa taget
å jag har fått så många chanser att gå vidare
men det liksom blir inte riktigt så

det är svårt att glömma
andas och bara gå
var sak tar sin tid,
men det gör mest bara ont

orden liksom bara rasar omkring i huvudet
men i papper saknas allting
bara tomt blankt och utan något bläck
eller täckt av blyerts existerar där

det är lika blankt som insidan av hennes hjärta
när orden slog mig i ansiktet