trött
jag står inte riktigt ut.
era nöjda leenden om att allting är bra
att allting är som det ska
men du hör bara av dig om det är jobbigt
vad hände med vänskap som var alltid?
oavsett om man var glad, ledsen eller arg?
vart tog hon vägen som kunde prata om allt?
vad hände med att inte bara behöva vid ETT behov?
jag trodde vänskap var i alla lägen
inte bara då
inte bara ett
era nöjda leenden om att allting är bra
att allting är som det ska
men du hör bara av dig om det är jobbigt
vad hände med vänskap som var alltid?
oavsett om man var glad, ledsen eller arg?
vart tog hon vägen som kunde prata om allt?
vad hände med att inte bara behöva vid ETT behov?
jag trodde vänskap var i alla lägen
inte bara då
inte bara ett
höst-rus-lycka! - ta mig dit .
om jag hade ord som jag låtit mig ta vid skulle orden nog inte riktigt kännas såhär
kvävande och lätta att dra isär
fast allting under ytan
precis där på insidan liksom skrapar sig fast och bryter inte helt ut.
likt en eld som aldrig riktigt tar fart.
det är löv som dansar, skriver poesi
och jag blir alldeles till mig och vet inte längre riktigt vem jag faktiskt är
kvävande och lätta att dra isär
fast allting under ytan
precis där på insidan liksom skrapar sig fast och bryter inte helt ut.
likt en eld som aldrig riktigt tar fart.
det är löv som dansar, skriver poesi
och jag blir alldeles till mig och vet inte längre riktigt vem jag faktiskt är
gråa dagars skäll att skynda på
jag är så fullkomligt trött på alla idioter som tror sig att leenden
är den lättaste vägen till lycka.
jag vet att dem har fel
är den lättaste vägen till lycka.
jag vet att dem har fel