poetrydreams

jag är en okänd avsändare som skriver brev till ingenting.

du liksom säger att man inte kan lita på någon
men vill ändå någonstans att jag ska kunna
känna ett slags förtroende.
och jag gjorde det.
den första som inte skrattar åt problem
'den första som verkar förstå
den första som faktiskt verkar ta det jag säger på allvar.

jag har tvekat, ifrågasatt.
men ändå i slutändan kommit fram till att jag
har byggt upp ett tryggt förtroende för dig.

men allting brast den där dagen
för två veckor sen,
du rev slet
och jag har ont i hjärtat.
du tog sönder förtroendet
och jag vet inte länge.

du blev precis som alla dem andra

ibland vill jag låta mig snurras.
sådär som man gjorde som barn
rakt upp och ner
ingenstans men ändå där
och bara snurra
varv efter varv
låta kroppen bestämma hastighet,
sådär som man gör

sen bara ramla i en hög
skrattandes
och lycklig

barsnliga rus
jag saknar er.