poetrydreams

point at me. pick me. love me.

-

suddenly dreams are just dreams, they will never become truth.
it hurts, it burns, but still there is nothing I can do about it..

sometimes I wish you could see it all by your self.
but somehow you do anything to keep your eyes closed.

I wish you would see me.

-


det gör fortfarande alldeles för ont. och jag får ingen ordning på mitt kaos.
det känns hela tiden, jag vill falla i gråt.
glömma, förlåta. bara vara.
andas, bli älskad, få vara någon.
men jag vet inte vart du befinner dig.
kanske är du, en illusion.

jag tappar ord
jag tappar fäste


jagvillbaravaradärduär


dem säger att orden kan såra
dem säger att det gör ont när rakblad skär
men det finns nog ingenting som gör lika ont som
när du bara ser förbi mig
utan ord
utan blick

du liksom går bara förbi
raserar mina murar
jag försöker bygga för att inte
gå under totalt
varjegångjagserdigle


du liksom är allt det där jag så många gånger drömt om.

.. we danced the night away. the tears, the pain. we danced it all away ..

-


du vet att jag aldrig varit speciellt bra på rätt ord vid rätt tillfälle
du vet att jag aldrig riktigt lärt mig att vara till hundra procent
men du vet också,
att jag gjort precis allt för att rädda oss
vi
ja,
du vet.
 
allt för att hålla huvudet över ytan.
allt för att hjärtat ska fortsätta slå
när allting är svårt

så vet du alltid vart jag har stått.
eller,
jag hoppas att du visste

jag borde inte hata dig
jag borde definitivt inte älska dig
du har gjort mig så jävla illa

precis som dem.

du är inte ensam
du är allesamman
och jag skiter blanka fan i
om du tar åt dig

för det är uppenbarligen inte dig det handlar om


och jag önskar att jag hade den där viljan
den där känslan
den där förmågan


att bara skrika rakt ut allt jävla hat.

folk frågar vad som hände,
liksom, varför?

hur ska jag veta? dina ord försvann med tiden
minnen raderas inte

ord glöms inte bort
tid av skratt släpper inte taget

-

vem ska man lita på,
när slaget hela tiden tillhör någon annan?

det går inte att lita på någon
fören man vet
vart man står

och många av dem visste inte vart.

det var något i dina ord som fick mig att liksom stanna upp
lyssna till,
efter någon slags känsla som tog sig loss
kämpade för att slå sig ut

du tog, du gav och du förstod.

men du förstod nog aldrig
hur hårt du stampade på
mitt hjärta
spottade och slet det i bitar

du tog, du gav och du förstod

dina ord rörde mig till tårar
du bad
du log
du sa lycka
om oss


och sen så bara gick du

friendship never ends,
but someday that other person will go
and you can't stop it.
does it hurt?
yes, like hell.

-


du säger att du saknar ord
ord som du sedan skriver
ord som svider, gör ont
och vrider om
likt en kniv på jakt efter
nytt blod.
vem är nästa offer?


-

..that they never could forget..

-

det finns drömmar som alla bär på
en tystnad som sakta håller oss nere
men ändå på samma nivår
tillräckligt för att vandra i verklighet
eller ?

ord som suddas, raderas
skrivs igen
har aldrig samma innebörd som dem innan
och jag glömmer
varför som jag bryr
mig
om blickarna du ger
som säger något helt annat
om vad du annars sagt.
(när du inte ser mig)

jag önskar jag visste bättre