80
det är där, så ytligt
så nära
så intimt
och jag gråter
dem där tårarna jag sa
att jag inte skulle låta
mig ha
du bränner min hud
om och om igen
säkerhet inför vad som ska bli
så att ingen annan ska se
ingen annan ska ha
min hud faller isär
blir två
och det går inte att laga
79
benvita korridorer
bältsäng
och psykiatri för länge sen
bilder i huvudet av blinkande lampor
korridorer utan någonstans att ta vägen
och jag grunnar
är det allt jag kan bli?
78
det där att bröstkorgen känns så liten
när hjärtar vill slå så hårt
att man tror att det ska lämna ens kropp
lite som att andas utan att få in luften i lungorna
lite som att blodet inte får syre
att pumpa runt i kroppen
och ge hjärtat vad som behövs
för att pumpa utan ångest
ni vet att ingenting duger
sålänge känslan är där
och ändå måste den vara där
för om det ignoreras
blir det värre tillslut
och då kan inga bandage
plåster
eller gips
hålla allting på plats
det går sönder
spricker
gör hål
och hjärtat blöder innifrån
för att det brister
så tårarna rinner
blodet kommer från sprickor
i kroppen
och du kan inte andas
trots det hål som bildas
och ger dig syre till
dina lungor
du kan dö
och det gör ingenting längre.
77
och jag slutar aldrig att tvivla
dettaraldrigslutochjagvillinteandasnärdetgörsåont
det där med oplacerad
en plats
en dröm
som inte finns
en slags ovisshet i vishet
en medvetenhet i omedvetande
-
jag blandar och kim
tar över, allt och mer
ibland kan jag inte urskilja
vem som är vem
och varför den enda sidan
är mer som mig
fast det är någon annan.
76
det borrar, svider, och gnager på samma gång.
ibland tror jag hjärtat ska gå itu.
på riktigt.
jag inväntar att falla hårt, det känns som det är snart.
jag har ingen ork
och ni ber mig stå
men mina ben sviker
och jag har inte kryckor som är stabila nog
och jag vill fly
slita hjärtat ur min kropp och
aldrig se det bulta igen
75
och jag undrar
hur länge kan du se in i spegeln
innan du fylls med hat
inför vad som ser tillbaka?
hur lång tid står du ut med
att se det ansikte
som på något sätt
ska utstråla mer glädje,
än vad de gjort
gör och kan
du sa
"vem vill ha en tjej som inte ler?"
så jag log
jag log
och jag hatade allting
som kärlek erbjöd
för det är inte sant
det är en reflektion
av vad du vill se
74
"I am the voice inside your head"
jag skriver ord som inte finns
jag suddar bilder av ett förflutet
jag inte vill minnas
och du säger:
"babe, det ordnar sig, det är bara nu".
det har inte varit tyst sen början på mitt liv
varför skulle det bara vara nu?
ta mig ifrån
riv mig i bitar
pussla ihop mig
du kommer aldrig förstå bitarna
som inte finns
men ändå är dem där
osynligt
tydligt
självklart
jag distanserar på nivå
och jag kan inte se verkligheten längre
då den inte finns
73
du vet alla dem där tusen andetagen du andas i min nacke varje kväll?
jag märker dem inte. jag känner dem inte.
jag är inte där.
inte närvarande.
jag vet, älskade. jag vet
att du håller om mig
ända tills jag blir för varm.
men jag känner inte dina armar om mig
när jag somnar
det händer att jag vaknar i dina armar,
men de var länge sen nu
du vet dem där tusen andetagen jag andas i din nacke varje kväll?
känner du dem? märker du dem?
är du där?
är du närvarande?
72
jag vet inte om du vet
men jag saknar dig
och jag vill radera varje ord
som kommer ur mig
och tvätta mig ren för att jag ens
tänker tanken.
jag saknar dig.
-
BLÄ
ångest tvång och höstsäsong.
jag vill inte mer helt enkelt
och jag hatar att det gör ont
utan direkt anledning.
71
det är dova och grova ljud
liksom skrik innifrån
och önskar att få komma ut
min mun öppnas
men det hörs inte mer än de andetag jag försöker andas
och jag förstår inte
-
dina läppar ger trygga ord
och jag lyssnar
nästan som besatt
för jag vill vinna
om och om igen
inte försvinna
i ett hav av blod
ångest och tårar
inte igen
save me.
70
det är ord i natten om huruvida lyckan som bodde där
verkligen var dne lycka jag trodde.
det är minnen och överanalysering om
hur allt blev så fel, konstigt
och inte alls det vi först trodde.
allt och mer ändå,
i slutändan är vi på skilda håll
som om det på ett sätt var meningen.
vi trasade sönder varandra
jag hittade mig själv
och du försvann, i jakt på ditt eget
och måste börja om
jag tänker att jag förstört dig
lite som du förstörde mig när jag ständigt ropade och skrek min kärlek till dig
utan att alltid få dig förstå hur mycket jag faktiskt älskade.
vi tog sönder varandras hjärtan
jag fann något nytt
och jag krossade ditt
jag var trasig när vi möttes
hel när vi gick isär
69
jag kan inte sluta sukta efter dina händer över min kropp
så lätt så enkelt så underbart
sen är jag där, på två millisekunder
allt är bra,
frams till då
när han trevar efter mina bröst
och jag ligger bara där
undrar varför min rygg inte bli masserad
han väger närmare 80 kg
och jag vill inte röra mig
kan inte röra mig
dina fingrar ger mig rysningar
då du träffar min ryggrad
jag längtar
suktar
och älskar allt du gör
jag är trasig
och du säger
att du älskar mig ändå
68
There is a story in every heartbeat
Det finns berättelser som aldrig
får se dagens ljus
gömda i det innersta
tysta med förevigade.
"I wish you would be here, watch the stars next to me, this summer"
Hur ska man leta reda
när man inte vet
vad man ska hitta?
Jag ramlar runt i benvita korridorer.
Rädslan blandas med panik
och allt jag vet
är inte alls som då.
67
Jag önskar att orden inte skulle vara så svåra
att hitta ut
men allting sviker
och jag blir så förbannad på allt som är
Hur hjärtat gör ont av en känsla
som jag sedan länge redan vunnit över
hur November alltid kommer vara ångest
(Det är lättare nu)
Jag önskar att dina ögon och ord inte berört mig som dem gjort
precis som hans figrar över min ryggrad
där i oktober utan vetskap för omvärlden
66
(irony over the title)
-
allt är gröna ögon
och dess förtrollande ffekt
som den har på mig
jag vet inte hur eller varför det påverkar mig så
en slags känsla av att hitta hem
fast man inte är kvar där
det är gröna ögon hos dig
det är gröna ögon hos mig.
hos honom,
med det stora H.
det förgiftas och planeras
och gör mig svag
denna avvikelse och rädsla.
"you are the perfect drug...."
mitt hjärta gör ont
för kärleken för oss
är aldrig annat
än attraktionen
som blir
i stunder vi inte kan hantera.
- - - - - - - -
